Varför Alpackor..?
Med ett ord.....förälskelse......
För egen del kom jag i kontakt med alpackor första gången av en ren händelse.
Och jag var fast på en gång.
De är de sötaste "tingestar" man kan tänka sig.
Det är lätt att bli helt betagen av deras väsen.
De är så försiktiga i sin framtoning, nästan lite trollska.
De framtvingar något hos en, man vaggas in i ett lugn.
Och det är ju nyttigt i våra dagar.
I Sverige finns inte så många (än), kanske runt 3000.
Den största mängden finns i Peru, ca: 85%
De har en intressant historia.
De är ett kameldjur från Anderna och är släkt med lamadjuret. Deras närmsta
släkting är den vilda vicunjan.
Det finns två sorters alpackor, huacayan och surin.
Surin har långa silkiga lockar.
Båda har mycket fin ull, den finaste i världen. Kan jämföras med kashmir.
Huacayan klipps varje år medan surin oftast klipps vartannat.
Alpackaullen innehåller inte lanolin som fårull, och de flesta kan använda den utan
att den kliar.
I de flesta fall framkallar den inga allergier.
Under Inkariket avlade man fram alpackor målmedvetet och man fick fram många färger.
Alpackornas grundfärger är vit, svart och flera grå och bruna nyanser. Det finns
även rosa-grå och stålblå nyanser.
Det finns 22 grundfärger och 250 nyanser.
Det var bara de kungliga som fick bära kläder av alpacka-ull i Inkariket.
Alpackorna lever i 20-25 år, och är ett ganska friskt och tåligt djur.
Stona får föl varje år, man betäcker vanligtvis stona 14 dagar efter deras födsel för
att man vill att de ska föla när det blivit varmt på våren-försommaren.
Deras hummande läte låter som om en människa pratar med handen för munnen.
Det första de flesta frågar om alpackor är; Det är sådana som spottar på en, va? :)
Men det är inte riktigt så.
De stöter upp maginnehåll och det "spottar" de ut mot alpackor i sin närhet som
de tycker har inkräktat på deras mat eller liknande. Och det är klart, står man mitt
emellan så....
Men det är sällan riktat mot människan.
Alpackan är ett utpräglat flockdjur, de måste leva med andra alpackor annars blir de mycket
stressade. Man kan inte rida dem, men hantera dem och träna dem att gå med grimma.
Man kan även "klicker-träna" dem.
